En helg med blandade känslor
Då var det tisdag, fast det känns som måndag då jag var jag var ledig igår för att vara med på den sista älgjaktsdagen av fyra.
Det har varit en riktigt rolig helg med älgjakt på schemat. Man kanske skulle ta och resumera helgen. På fredag vet alla redan att det var totalt dött så det är ingen idé att ta det igen.
På lördagen hade jag med mig Glen Edman på pass, vilke kille. Vi bestämde på fredagen att jag skulle hämta honom 05.45 för avfärd mot Grönsinka. Han bad mig då att ringa och "checka" att han kommit upp vid 05.30. Och visst punktlig som jag är så ringde jag precis halv sex. Jag ringde och ringde och ringde, jag ljuger inte om det gick femton signaler per samtal. Nåja. efter ett antal försök så svarade äntligen Glen yrvaken så klar, då var klockan 05.43. Vi flyttade fram hämtningen till 05,55 och visst jag stod där "fem i" som vi sa. Då ringer han och talar om att han inte hittar på extra nyckeln till bilen som var utlånad, med stövlarna i. Så vi styrde bilen mot mig och jag fick springa in och hämta mina "snowjoggers" för utlåning. Även en mössa fick medtagas då Glen även glömt den. Oj oj oj säger jag bara.
Som tur var så hade jag en extra kaffetermos med mig, för kaffe det hann han inte koka. Nåja vi kom iväg iallafall efter att vi fixat ihop lite grejor åt "jakteleven".
Efter samlingen bar det av mot passet, ett fint sådant. Såten vi jagade däremot var tom på älg, men tiden gick for iallafall och vi hade det fridfullt där vi satt i skogen, jag passade och Glen han åt sig varm, haha.
Efter ca två timmars passande så var det dags för korvgrillning och lite skitsnack som alltid. Jaktledarna diskuterade vilket område vi skulle inrikta oss på nu och det blev mycket intressanta Utterberget/Myggbäcken. Glen fick äran att dra lotten om passet. Vår lott föll på pass 38, ett "generalpass" när denna såt jagas.
Vi hade väl suttit där vid elden cirkus en timme när pappa som är hundförare ropar att Viggo ligger ute på sök och att det verkar lurigt. Ytterligare 15 minuter senare ekar det i skogen, PANG! PANG! Ner från min axel flög bössan, nu var det stenhård passning som gällde. Minuten senare rapporteras det att det skjutits på en pinntjur ca 300 meter från oss. Pulsen steg och huvudet gick fram och tillbaka efter vägen, men ingen älg. Älgen forsatte ur såten vid pass 75 men denne kom icke åt att skjuta oturligt nog.
Eftersök påbörjas. Efter ett grundligt eftersök så kan det konstateras att älgen är oskadd då man varken hittar blod eller hår.
Vi avslutar därefter jakten för dagen och har ytterligare en dag kammat noll. Har älgarna flygit iväg?!
Vi hade även denna dag riktigt fint väder, men helsicke vad kallt det är när solen går upp.
Glen var iallafall med när det hände lite, det var då inte helt dött så att säga.
Det var bara att åka hem och ladda batterierna för morgondagen. På kvällen var jag upp till mamma och pappa och käkade tacos, det var göttans. Linda befann sig fortfarande nere i Hovmantorp och hälsade på familjen så hemma var det tomt och ensamt.
På söndag bar det i vanlig ordning av mot Grönsinka vid 06-tiden. Det var mulet idag men ändå varmare i luften.
Som vanligt samlades vi i Betlehemskojan och gick igenom strategi. Vi bestämde oss för att jaga såten bakom kojan, det var nämligen där gårdagens tjur gått in.
Jag hamnade i västra änden på såten på pass elva. Ett intressant pass i mina ögon. Stod där i mina egna tankar som sa mig att om älgen skall ut från såten så kommer den här. Kanske önsketänkade, kanske inte.
Jag hade väl inte stått på pass i mer än 20 minuter innan pappa ropar att Zorro har upptag. Som vanligt ner med bössan från axeln och putsa "kikarn". Enligt pejlen drog det hela norrut. Helvete också,,,
Nästa rapport talade om att älgen nu vikit av nordväst. Nu började det hetta till. Det blev ett jäkla surrande på radion så man hörde knappt själv vad man tänkte så jag bestämde mig för att "fimpa" den. Så där lugnt och skönt.
Helt plötsligt sa det "BRAK". Några sekunder senare brakade det till igen och jag såg ett par ben skymmla i den täta ungskogen. Nu gällde det att vara på tå. Jag kunde konstatera att det var ett ensamt djur. Tankarna gick att så fort det kommer upp påvägen så smäller det. Jag ser nu att det är en tjur, kanske den som klarade sig igår vem vet.
Helt plötsligt stannar tjuren i steget och tittar på mig. Jag kunde inte röra mig ur fläcken, jag stod helt enkelt där jag stod. HELVETE. Jag vet inte hur länge vi stod där och tittade varandra rakt in i ögonen, men det känndes som en minut iallfall. Där stod han och klippte med öronen och vädrade med näsan. Han tyckte helt enkelt att det var något som inte passade in. När tjuren funderat färdigt tackade han för sig och satte fullfart rakt ifrån mig, tack för kaffet. Han kastade sedan snett över vägen, men jag hade inget bra tag om han så jag avstod. HELVETE rent ut sagt. Varför?! Nu snurrade tankarna. Jag kanske skulle provat. Men vafan.... Fan själv grinar mig rakt upp i ögnonen.
Vi gick lottlösa denna dag också. Min tankar som fortfarande kvar vid den missade skottchansen. Vad gjorde jag för fel? Varför sköt jag inte? Ja man kan ju grubbla hur mycket som helst, men gjort är gjort. Och ett icke lossat skott är inget ångrat skott som man brukar säga.
Tankarna var iallfall på annat under kvällen. Linda hade kommit hem från Småland och tiden som "singel" var över, fruktansvärt skönt. Så som jag saknat henne.
På kvällen köpte vi mat och kikade film. Trött som jag var så slocknade jag i soff vid sisdär nio snåret. Skönt. Det var ju som vanligt uppstigning vid fem snåret dagen där på.
Måndag morgon och man hade sista älgjaktsdagen framför sig. Jag hade ett mål i sikte, revansch.
Vi skulle idag jaga en helt ojagad såt så det var riktigt intressant, redan på förhand skall sägas.
Lotten gav mig pass 5. Men jag var helt själv på det stora hygget runt Tolvsmossvägen så jag hade fria händer att sätta mig var jag ville. Pappa körde ut mig till passet och vi diskuterade tillsammans var vi tyckte det såg bra ut. Vi kom fram till att jag skulle gå och sätta mig i närheten av en skogsridå som gick ut på hygget.
Jag gick väl en sisådär 100 meter från vägen innan jag hittade i mina ögon ett perfekt pass. Jag ställde mig och kikade utöver det stora hygget. Dimman låg tät och det blåste. Jag informerade dom andra om att jag var i pass. Pappa och Sven- Arne (den andra hundföraren) ropade att de skulle släppa hundarna.
En minut efter släppet ropar Sven- Arne att hans hund Öja har upptag. Jag hör två hundskall och gör mig bered. Jag hör ytterligare ett och det kommer närmare. Plötsligt brakar det till i skogsridån och jag ser en ko kommer springades, tätt där bakom skymtas även en kalv i fullt trav. Jag gör mig beredd och tänker att när de kommer ut på hygget smäller de. Kon kommer först och jag gör ett lock, hon stannar. Kalven kommer närmare och jag måste skjuta innan den är ikapp. PANG! PANG!, jag ser att första skottet träffar men bestämmer mig snabbt för att skjuta ett till. Kalven slår ihop och Öja kommer dit. Kon springer vidare in i såten medans jag konstaterar att jag fått kalven. Vilken känsla. Går knappt beskriva. Oerhört skönt och en oerhörd lättnad. Vilken revansch!
Fem minuter efter jag fällt kalven så börjar det smälla "hej vilt" på den andra sidan av såten. Det rapporteras via radion att en ko samt en kviga blivit skjuten. Även en tjur är påskjuten.
Resten av dagen går åt till eftersök, fram dragning av älg och slakt.
Även tjuren hittades och i och med det så fällde vi tre vuxna och en kalv denna dag. Vilken ketchupeffekt, haha.
I och med det blev söndagen den 20 oktober årets sista älgjaktsdag i Grönsinka. Och jag måste säga att det var en ruskigt skönt avslutning. Grankvist fick jag också och en massa gratulationer, det värmde.
När jag sen kom hem på kvällen så kom huvudvärken, man hade ju varit på helspänn hela helgen så det var väl väntat.
Jag och Linda tittade på tv och jag somnade som vanligt i soffan, attans.
Idag har det varit en helt vanlig arbetsdag, seg som fan. Men snart helg ju. En rolig helg för då fyller jag år.
Har lite funderingar runt min födelsedag.
Var nämligen in och läste på Lindas blogg (lindaemelierosen.blogg.se) och där stod det att jag skulle fylla 22. Grattis till mig men jag trodde jag skulle fylla 21. Nog för att åren går fort men jag har aldrig kännt att det gått två år på ett....
Jag trodde vi var lika gamla Linda Rosén, haha.. Man kanske ser ut och beter sig som om man är äldre än vad man är.
Nej du nu orkar jag inte skriva mer.. Hoppas ni orkat läsa allting bara och att läsningen varit rolig.
Min helg har iallfall haft allt. Sol,regn,blåst otur och tur, eller var det skicklighet?, haha.
Ha det kanon. Nu ska jag snart bege mig till Milko Arena och titta på SSIF- Hofors i www.0225.org ´s vägnar.
Vi hörs!
/Maestro
Det har varit en riktigt rolig helg med älgjakt på schemat. Man kanske skulle ta och resumera helgen. På fredag vet alla redan att det var totalt dött så det är ingen idé att ta det igen.
På lördagen hade jag med mig Glen Edman på pass, vilke kille. Vi bestämde på fredagen att jag skulle hämta honom 05.45 för avfärd mot Grönsinka. Han bad mig då att ringa och "checka" att han kommit upp vid 05.30. Och visst punktlig som jag är så ringde jag precis halv sex. Jag ringde och ringde och ringde, jag ljuger inte om det gick femton signaler per samtal. Nåja. efter ett antal försök så svarade äntligen Glen yrvaken så klar, då var klockan 05.43. Vi flyttade fram hämtningen till 05,55 och visst jag stod där "fem i" som vi sa. Då ringer han och talar om att han inte hittar på extra nyckeln till bilen som var utlånad, med stövlarna i. Så vi styrde bilen mot mig och jag fick springa in och hämta mina "snowjoggers" för utlåning. Även en mössa fick medtagas då Glen även glömt den. Oj oj oj säger jag bara.
Som tur var så hade jag en extra kaffetermos med mig, för kaffe det hann han inte koka. Nåja vi kom iväg iallafall efter att vi fixat ihop lite grejor åt "jakteleven".
Efter samlingen bar det av mot passet, ett fint sådant. Såten vi jagade däremot var tom på älg, men tiden gick for iallafall och vi hade det fridfullt där vi satt i skogen, jag passade och Glen han åt sig varm, haha.
Efter ca två timmars passande så var det dags för korvgrillning och lite skitsnack som alltid. Jaktledarna diskuterade vilket område vi skulle inrikta oss på nu och det blev mycket intressanta Utterberget/Myggbäcken. Glen fick äran att dra lotten om passet. Vår lott föll på pass 38, ett "generalpass" när denna såt jagas.
Vi hade väl suttit där vid elden cirkus en timme när pappa som är hundförare ropar att Viggo ligger ute på sök och att det verkar lurigt. Ytterligare 15 minuter senare ekar det i skogen, PANG! PANG! Ner från min axel flög bössan, nu var det stenhård passning som gällde. Minuten senare rapporteras det att det skjutits på en pinntjur ca 300 meter från oss. Pulsen steg och huvudet gick fram och tillbaka efter vägen, men ingen älg. Älgen forsatte ur såten vid pass 75 men denne kom icke åt att skjuta oturligt nog.
Eftersök påbörjas. Efter ett grundligt eftersök så kan det konstateras att älgen är oskadd då man varken hittar blod eller hår.
Vi avslutar därefter jakten för dagen och har ytterligare en dag kammat noll. Har älgarna flygit iväg?!
Vi hade även denna dag riktigt fint väder, men helsicke vad kallt det är när solen går upp.
Glen var iallafall med när det hände lite, det var då inte helt dött så att säga.
Det var bara att åka hem och ladda batterierna för morgondagen. På kvällen var jag upp till mamma och pappa och käkade tacos, det var göttans. Linda befann sig fortfarande nere i Hovmantorp och hälsade på familjen så hemma var det tomt och ensamt.
På söndag bar det i vanlig ordning av mot Grönsinka vid 06-tiden. Det var mulet idag men ändå varmare i luften.
Som vanligt samlades vi i Betlehemskojan och gick igenom strategi. Vi bestämde oss för att jaga såten bakom kojan, det var nämligen där gårdagens tjur gått in.
Jag hamnade i västra änden på såten på pass elva. Ett intressant pass i mina ögon. Stod där i mina egna tankar som sa mig att om älgen skall ut från såten så kommer den här. Kanske önsketänkade, kanske inte.
Jag hade väl inte stått på pass i mer än 20 minuter innan pappa ropar att Zorro har upptag. Som vanligt ner med bössan från axeln och putsa "kikarn". Enligt pejlen drog det hela norrut. Helvete också,,,
Nästa rapport talade om att älgen nu vikit av nordväst. Nu började det hetta till. Det blev ett jäkla surrande på radion så man hörde knappt själv vad man tänkte så jag bestämde mig för att "fimpa" den. Så där lugnt och skönt.
Helt plötsligt sa det "BRAK". Några sekunder senare brakade det till igen och jag såg ett par ben skymmla i den täta ungskogen. Nu gällde det att vara på tå. Jag kunde konstatera att det var ett ensamt djur. Tankarna gick att så fort det kommer upp påvägen så smäller det. Jag ser nu att det är en tjur, kanske den som klarade sig igår vem vet.
Helt plötsligt stannar tjuren i steget och tittar på mig. Jag kunde inte röra mig ur fläcken, jag stod helt enkelt där jag stod. HELVETE. Jag vet inte hur länge vi stod där och tittade varandra rakt in i ögonen, men det känndes som en minut iallfall. Där stod han och klippte med öronen och vädrade med näsan. Han tyckte helt enkelt att det var något som inte passade in. När tjuren funderat färdigt tackade han för sig och satte fullfart rakt ifrån mig, tack för kaffet. Han kastade sedan snett över vägen, men jag hade inget bra tag om han så jag avstod. HELVETE rent ut sagt. Varför?! Nu snurrade tankarna. Jag kanske skulle provat. Men vafan.... Fan själv grinar mig rakt upp i ögnonen.
Vi gick lottlösa denna dag också. Min tankar som fortfarande kvar vid den missade skottchansen. Vad gjorde jag för fel? Varför sköt jag inte? Ja man kan ju grubbla hur mycket som helst, men gjort är gjort. Och ett icke lossat skott är inget ångrat skott som man brukar säga.
Tankarna var iallfall på annat under kvällen. Linda hade kommit hem från Småland och tiden som "singel" var över, fruktansvärt skönt. Så som jag saknat henne.
På kvällen köpte vi mat och kikade film. Trött som jag var så slocknade jag i soff vid sisdär nio snåret. Skönt. Det var ju som vanligt uppstigning vid fem snåret dagen där på.
Måndag morgon och man hade sista älgjaktsdagen framför sig. Jag hade ett mål i sikte, revansch.
Vi skulle idag jaga en helt ojagad såt så det var riktigt intressant, redan på förhand skall sägas.
Lotten gav mig pass 5. Men jag var helt själv på det stora hygget runt Tolvsmossvägen så jag hade fria händer att sätta mig var jag ville. Pappa körde ut mig till passet och vi diskuterade tillsammans var vi tyckte det såg bra ut. Vi kom fram till att jag skulle gå och sätta mig i närheten av en skogsridå som gick ut på hygget.
Jag gick väl en sisådär 100 meter från vägen innan jag hittade i mina ögon ett perfekt pass. Jag ställde mig och kikade utöver det stora hygget. Dimman låg tät och det blåste. Jag informerade dom andra om att jag var i pass. Pappa och Sven- Arne (den andra hundföraren) ropade att de skulle släppa hundarna.
En minut efter släppet ropar Sven- Arne att hans hund Öja har upptag. Jag hör två hundskall och gör mig bered. Jag hör ytterligare ett och det kommer närmare. Plötsligt brakar det till i skogsridån och jag ser en ko kommer springades, tätt där bakom skymtas även en kalv i fullt trav. Jag gör mig beredd och tänker att när de kommer ut på hygget smäller de. Kon kommer först och jag gör ett lock, hon stannar. Kalven kommer närmare och jag måste skjuta innan den är ikapp. PANG! PANG!, jag ser att första skottet träffar men bestämmer mig snabbt för att skjuta ett till. Kalven slår ihop och Öja kommer dit. Kon springer vidare in i såten medans jag konstaterar att jag fått kalven. Vilken känsla. Går knappt beskriva. Oerhört skönt och en oerhörd lättnad. Vilken revansch!
Fem minuter efter jag fällt kalven så börjar det smälla "hej vilt" på den andra sidan av såten. Det rapporteras via radion att en ko samt en kviga blivit skjuten. Även en tjur är påskjuten.
Resten av dagen går åt till eftersök, fram dragning av älg och slakt.
Även tjuren hittades och i och med det så fällde vi tre vuxna och en kalv denna dag. Vilken ketchupeffekt, haha.
I och med det blev söndagen den 20 oktober årets sista älgjaktsdag i Grönsinka. Och jag måste säga att det var en ruskigt skönt avslutning. Grankvist fick jag också och en massa gratulationer, det värmde.
När jag sen kom hem på kvällen så kom huvudvärken, man hade ju varit på helspänn hela helgen så det var väl väntat.
Jag och Linda tittade på tv och jag somnade som vanligt i soffan, attans.
Idag har det varit en helt vanlig arbetsdag, seg som fan. Men snart helg ju. En rolig helg för då fyller jag år.
Har lite funderingar runt min födelsedag.
Var nämligen in och läste på Lindas blogg (lindaemelierosen.blogg.se) och där stod det att jag skulle fylla 22. Grattis till mig men jag trodde jag skulle fylla 21. Nog för att åren går fort men jag har aldrig kännt att det gått två år på ett....
Jag trodde vi var lika gamla Linda Rosén, haha.. Man kanske ser ut och beter sig som om man är äldre än vad man är.
Nej du nu orkar jag inte skriva mer.. Hoppas ni orkat läsa allting bara och att läsningen varit rolig.
Min helg har iallfall haft allt. Sol,regn,blåst otur och tur, eller var det skicklighet?, haha.
Ha det kanon. Nu ska jag snart bege mig till Milko Arena och titta på SSIF- Hofors i www.0225.org ´s vägnar.
Vi hörs!
/Maestro
Kommentarer
Postat av: Mr C
Grattis till det skjutna rådjuret! För det kan väl aldrig ha varit en älg det där va??
Postat av: Alexander
haha tack.. Större älg har sällan skådats :) Stor för sin ålder om man säger så.. Precis som du,,, hahaha
Trackback
